Det finns stunder när tystnaden hemma känns för stor. När du längtar efter någon att dela vardagen med – inte för att du inte klarar dig själv, utan för att du vill känna närhet. Friheten kan vara vacker, men också tom.

Vi pratar ofta om självständighet som målet, men glömmer att ensamhet också är en del av livet. Och ibland gör det ont. Du kan vara omgiven av människor och ändå känna dig ensam. Det är inget fel på dig. Det är ett mänskligt behov som gör sig påmint.

Att längta efter närhet betyder inte att du är svag. Det betyder att du är byggd för samhörighet. Vi behöver någon som ser oss, inte för att vi ska räddas, utan för att vi vill dela.

Ensamheten kan också lära dig något. Den visar dig vem du är när ingen annan speglar dig. Den kan bli en plats där du hittar dig själv på nytt, långsamt och varsamt.

Almas tips:

Var inte hård mot dig själv för att du känner dig ensam. Det är ingen skam i att längta. Sök kontakt på små sätt – en vän, en promenad, ett samtal. Och när du är ensam, försök vara snäll mot tystnaden. Den bär på svar, men de kommer först när du vågar stanna kvar.