De flesta igångsättningar leder till att förlossningen kommer igång, men ibland tar kroppen längre tid på sig – eller svarar inte som man har tänkt sig.

En igångsättning bygger på att kroppen ska reagera på signaler som liknar de som finns vid en spontan förlossning. Men kroppen är inte alltid redo, särskilt om livmodertappen är omogen eller om hormonerna ännu inte är i balans för att starta värkarbetet.

Det kan visa sig genom att livmodertappen inte öppnar sig som förväntat, eller att värkarna inte blir tillräckligt effektiva trots hjälp med hormoner. I de situationerna gör vården en ny bedömning av hur både du och barnet mår.

Ibland fortsätter man processen med andra metoder eller ger kroppen mer tid. I andra fall kan det bli aktuellt att avsluta förlossningen på ett annat sätt, till exempel med kejsarsnitt, om det bedöms vara det tryggaste alternativet.

Det är viktigt att veta att detta inte handlar om att kroppen “misslyckas”. Förlossningar ser olika ut, och ibland behöver man ändra plan för att säkerställa att både du och barnet mår bra.

Målet är alltid detsamma – en trygg och säker förlossning.

Det kan hjälpa att veta:

Alla igångsättningar leder inte direkt till aktivt värkarbete.

En omogen livmodertapp kan göra processen långsammare.

Vården följer hur både du och barnet mår hela tiden.

Planen kan ändras utifrån hur kroppen svarar.

Kejsarsnitt kan bli aktuellt om det behövs för tryggheten.

Almas tips:

Försök att se förlossningen som något som kan ta olika vägar. Det viktigaste är inte exakt hur den startar eller slutar – utan att du och ditt barn är trygga hela vägen. Du gör inget fel om kroppen behöver mer stöd.