Att behöva förklara sin identitet, gång på gång, tär. I början kanske du gör det med tålamod – du vill att människor ska förstå. Men efter ett tag blir varje “vad betyder det?” eller “men du ser ju inte ut så” som små stick i huden. Tröttheten sätter sig till slut i kroppen, som en sorg över att världen inte kan möta dig utan att först vilja kategorisera dig.

Att orka handlar inte om att alltid undervisa. Det handlar om att välja när du vill vara öppen, och när du får vila i ditt eget sällskap. Du behöver inte förklara dig för alla. Din identitet är inte ett grupparbete.

Skapa platser där du slipper vara pedagog – vänner, nätverk, eller bara en kväll där ingen ställer frågor. Låt det bli din återhämtning. När du väl orkar möta världen igen, gör det på dina villkor. Du ska inte behöva försvara att du finns.

Almas tips:

• Påminn dig: du är inte skyldig att utbilda. Du får säga “jag orkar inte ta den diskussionen nu.”

• Sök gemenskaper där du slipper översätta dig själv. Det läker djupare än man tror.

• Och när frustrationen blir tung – minns att varje gång du existerar öppet, förändras världen lite. Men du får vila emellan.

Att leva sant kräver styrka, men också stillhet. Det är inte din uppgift att alltid vara stark – det är din rätt att vara du.