Nyfödda sover inte i långa, sammanhängande pass som äldre barn eller vuxna. I stället sover de i korta cykler på ungefär 40–50 minuter. Detta beror på att deras nervsystem fortfarande är omoget och att de behöver vakna ofta för att äta, få närhet och reglera sina kroppsfunktioner. Den lätta sömnen är biologiskt anpassad för att barnet ska kunna signalera snabbt om något förändras — hunger, kyla, obehag eller behov av trygghet.

Sömnen är dessutom uppdelad i mycket REM-sömn (drömsömn), där hjärnan bearbetar intryck och utvecklas snabbt. Det är därför nyfödda ofta rycker, gnäller eller låter när de sover — det betyder inte att de sover dåligt, utan att deras hjärna arbetar intensivt.

Korta intervaller är en del av barnets överlevnadsstrategi. Ett nyfött barn behöver äta minst varannan till var tredje timme för att hålla blodsockret stabilt och för att magkapaciteten är så liten. Det är därför helt normalt att natten blir uppdelad i många små vakna stunder.

Med tiden, ofta efter några veckor, blir perioderna längre när matsmältningen stabiliseras och barnet lär sig känna igen dygnsrytmer genom ljus, mörker och rutiner. Det är viktigt att inte tolka de korta sömnintervallen som att något är fel — de visar snarare att barnet fungerar precis som det ska.

Almas tips

• Vila när barnet vilar — även korta stunder gör skillnad.

• Hud mot hud hjälper barnet att bli lugnare och sova djupare.

• Förvänta dig oregelbundna nätter — det är normalt i början.

• Dämpad belysning på kvällen hjälper barnet att förstå skillnaden mellan dag och natt.