Många kvinnor beskriver en känsla av att behöva hålla tillbaka delar av sig själva – sin energi, sin glädje, sina åsikter – för att inte uppfattas som “för mycket”. Du vill vara trygg, uppskattad, omtyckt. Men någonstans på vägen börjar du märka att du tystnar lite för ofta, att du tonar ner dig själv för att andra ska känna sig bekväma.

Det här beteendet är djupt inlärt. Många av oss växte upp med budskapet att hänsyn och anpassning gör oss till goda människor. Och visst finns det värme i omtanke. Men när hänsyn blir till självbegränsning, förlorar du kontakten med din egen kraft. Att hålla tillbaka sig själv är ofta inte feghet – det är lojalitet. Mot familj, arbetsplats, relationer. Men du har rätt att vara hela dig själv, också när det betyder att inte alltid passa in.

Att leva fullt ut handlar inte om att ta mer plats än andra. Det handlar om att våga finnas i sin egen ton – tydligt, men utan att trampa. När du tillåter dig att vara som du är, blir du inte “för mycket” – du blir äkta.

Almas tips:

Nästa gång du märker att du håller tillbaka något du vill säga eller göra, stanna upp. Fråga dig: “Är det omtanke – eller rädsla?”
Börja smått. Tala med din naturliga röst. Säg vad du tycker, även när det känns ovant.
Du behöver inte anpassa dig för att vara älskad. Din helhet är inte en störning – den är din styrka.