Plötsligt blir allt ytligt svårt att uthärda. Småprat känns tröttande, förskönade versioner av livet på sociala medier känns meningslösa, och du märker hur du själv inte längre orkar spela med. Det handlar inte om cynism. Det är klarhet.

När livet har pågått ett tag, växer en slags allergi mot det oäkta. Hjärnan förändras, ja – men också prioriteringarna. Hormonsvängningarna i klimakteriet kan påverka stressystemet, vilket gör att du snabbare märker när något skaver. Men den djupare förklaringen handlar om mognad. Du har hört nog, sett nog, gjort nog – och längtar efter sanning, på riktigt.

Det här kan skapa friktion. Du kan känna dig mindre social, mer selektiv, kanske till och med missförstådd. Men det är inte isolering. Det är en ny form av integritet. Du börjar leva mer i linje med din inre röst än med yttre förväntningar.

Almas råd:

• Tillåt dig att dra gränser utan skuld.

• Sök samtal som känns på riktigt – inte bara trevliga.

• Säg hellre “nej tack” än “kanske senare” när du vet svaret redan.

Att inte tåla yta är inte ett problem. Det är ett tecken på att du har börjat leva ärligt.