När graviditeten precis har börjat, kan du känna dig mer hemma i dig själv än någonsin – och samtidigt mer främmande. Det är en märklig dubbelhet: du bär på något som känns djupt naturligt, men allt det kända i dig håller på att förändras.

Den känslan är inte ovanlig. Många beskriver det som att kropp och identitet inte går i takt. Kroppen vet vad den gör, den arbetar lugnt och målmedvetet, medan ditt inre försöker förstå. Du kanske känner dig stark, men också mer sårbar. Det är som om du både växer inåt och utåt på samma gång.

Att “hitta hem” kan betyda att du plötsligt känner en ny trygghet – en grund i något större än vardagen. Men att “tappa bort sig själv” är lika sant. Det är ett tecken på att du håller på att förändras, inte att du förlorar dig. Du blir en ny version av dig själv, och det tar tid att landa i.

Almas råd:

• Tillåt dig att känna båda delarna – trygghet och förvirring kan samexistera.

• Du behöver inte veta vem du är just nu. Du är i rörelse, inte på paus.

• Lita på kroppen. Den leder dig dit du ska, även när tankarna inte hänger med.

Att både hitta hem och tappa bort sig själv är inte motsatser. Det är två sidor av att växa.