Du kanske märker att du skrattar högt med vissa, blir tyst med andra, eller vågar säga mer i en grupp än i en annan. Det kan kännas förvirrande – vem är jag egentligen? Men att känna sig “olik sig själv” i olika sällskap betyder inte att du är falsk. Det betyder att du är mänsklig.

Under tonåren formas din identitet. Hjärnan utforskar vilka sidor som passar var, och hur du blir bemött. Du testar, anpassar, och lär dig. Det är som att prova kläder i ett omklädningsrum – vissa passar direkt, andra inte alls. Med tiden märker du vilka versioner av dig själv som känns mest äkta.

Det är naturligt att vilja passa in, särskilt i en tid när tillhörighet betyder mycket. Men om du ofta känner att du måste dölja hur du egentligen är, eller ändra dig helt för att bli accepterad, kan det börja tära. Ingen ska behöva förtjäna sin plats genom att spela en roll.

Almas tips:

Börja lägga märke till var du känner dig lugn och naturlig. Vilka människor får dig att slappna av? Där finns ofta spår av ditt sanna jag. Du behöver inte bestämma vem du “är” redan nu – det växer fram, långsamt, genom de möten som får dig att kännas hel. Ditt riktiga jag är inte något du hittar utanför dig – det är det du återvänder till när du slutar anpassa dig.