Att känna sig utanför kan vara en av de svåraste känslorna som finns. Du kan stå mitt bland människor, skratta och prata, men ändå känna att ingen riktigt ser dig. Den känslan betyder inte att något är fel med dig – den betyder att du längtar efter tillhörighet på riktigt.

Under tonåren förändras relationer snabbt. Vissa växer ifrån varandra, andra hittar nya vägar. Samtidigt söker du efter din egen plats i världen. Hjärnan är programmerad för gemenskap, och när den inte hittar den känner vi smärta – på riktigt, som fysisk smärta.

Men ibland måste man känna sig vilsen innan man hittar rätt människor. De flesta går igenom perioder där man inte känner sig hemma någonstans. Det är inte slutet – det är en övergång. Ensamheten kan till och med hjälpa dig att förstå vem du är, bortom andras förväntningar.

Almas tips:

Var snäll mot dig själv i de stunderna. Du är inte konstig för att du längtar efter gemenskap – du är mänsklig. Försök att göra saker som känns meningsfulla även när du är ensam: skriv, gå ut, lyssna på musik, skapa. De människor du kommer känna dig hemma med – de kommer också leta efter någon som dig. Och ni hittar varandra, när du slutar låtsas vara någon annan.