Ibland vaknar man och inser att något saknas. Inte något stort – men en känsla, en gnista. Du gör allt du brukar, men det känns blekare. Skrattet kommer inte lika lätt, saker som brukade väcka lust känns platta. Det är som att glädjen har glidit undan, tyst och långsamt.

Det här händer många kvinnor mitt i livet. Efter år av ansvar, planering och tempo kan systemet gå in i ett slags energisparläge. Kroppen fortsätter – men själen behöver vila. Och när allt du gör handlar om att fungera, finns det sällan plats kvar för spontanitet.

Men glädje är inte något man kan “ta tillbaka” med kraft. Den kommer inte för att du försöker hårdare. Den hittar dig när du ger den plats. När du släpper prestationen, när du inte försöker känna rätt, när du låter stillheten få finnas en stund utan krav.

Almas tips:

Tänk inte på glädje som ett mål – utan som något som växer där du är närvarande.
Låt små saker få betyda något igen: ett samtal, musik, ljuset genom fönstret.
Och när du inte känner så mycket – var snäll mot dig själv.
Känslor rör sig i vågor. Glädje kommer ofta tillbaka när du minst försöker. Den bor fortfarande i dig – den bara väntar på att du ska hinna ifatt.