Rutinultraljudet görs vanligtvis mellan graviditetsvecka 18 och 20. Det är en medicinsk undersökning med syfte att bedöma fostrets anatomi i stora drag, fastställa graviditetslängd, se antal foster och kontrollera moderkakans placering. Undersökningen följer en strukturerad metod där olika delar av fostrets kropp avbildas och dokumenteras.

Till skillnad från ultraljud tidigare i graviditeten mäts inte fostrets längd från huvud till stuss. I stället används flera mått, till exempel huvudomfång, biparietal diameter (avstånd mellan tinningarna), bukomfång och lårbenets längd. Dessa värden jämförs med graviditetslängden för att bedöma om tillväxten följer förväntat mönster.

Fostrets anatomi ses översiktligt. Hjärnans strukturer, ryggradens linje, ansiktets konturer, bukväggen, urinblåsan och njurarna kontrolleras. Hjärtat studeras i grundläggande form med fokus på placering och kammarsymmetri. Syftet är att se att organen finns, har rätt läge och grundläggande form. Organens funktion bedöms inte vid rutinultraljud.

Moderkakans placering dokumenteras, bland annat för att se om den ligger långt från eller nära livmodermunnen. En översiktlig uppskattning av fostervattnets mängd görs visuellt, men inte med exakt volymbestämning.

Rutinultraljudet är en strukturerad bedömning av fostrets anatomi, tillväxt och moderkakans läge. Vid en normal graviditet, där rutinultraljudet inte visar några avvikelser och den gravida är frisk, planeras vanligtvis inga ytterligare ultraljud. Fortsatta kontroller sker då via mödravården enligt ordinarie schema.