Det finns en press i vår tid att veta exakt vad man vill bli, göra och uppnå – helst redan som tonåring. Men sanningen är att nästan ingen vet det på riktigt. Och det behöver man inte heller. Livet handlar inte om att välja en väg och stanna där, utan om att våga börja gå.

Hjärnan fortsätter utvecklas långt upp i tjugoårsåldern. Under tiden förändras dina intressen, värderingar och drömmar. Det som känns rätt nu kan kännas annorlunda senare, och det är inte förvirring – det är tillväxt. Att inte veta är en del av processen.

Många tror att meningen ligger i att hitta sitt “syfte”, men ofta är det tvärtom: syftet växer fram genom att man provar, misslyckas, känner, lär. Livet är inte ett färdigt pussel – det byggs medan du lever det.

Almas tips:

Tillåt dig att vara nyfiken istället för säker. Fråga dig: vad väcker min nyfikenhet just nu? Följ det ett litet steg i taget, utan krav på att veta vart det leder. Du behöver inte ha en plan – du behöver ha puls. Och när du tvivlar, tänk så här: du är inte sen, du är i rörelse. Själva sökandet är också ett sätt att leva.