Postpartumdepression är en depression som uppstår under de första månaderna efter förlossningen. Till skillnad från “baby blues”, som är kortvarig och hormonellt betingad, är postpartumdepression mer ihållande och påverkar vardagen, relationer och känslan för sig själv. Det är en medicinsk åkomma, inte ett tecken på svaghet, och den drabbar omkring 10–15 % av alla nyblivna föräldrar.

Symtomen kan utvecklas gradvis eller komma plötsligt. Vanliga tecken är ihållande nedstämdhet, oro, känslor av otillräcklighet, svårigheter att känna glädje, sömnproblem som inte bara beror på barnet, irritabilitet, skuldkänslor eller en känsla av att vara frånkopplad från barnet. Många beskriver att de “borde känna något annat” och upplever skam över att må dåligt, vilket gör att hjälp ibland dröjer.

Orsakerna är ofta en kombination av hormonella förändringar, sömnbrist, smärta, tidigare psykisk ohälsa, stress eller en tuff förlossningsupplevelse. Partnern kan också drabbas av postpartumdepression, även utan biologiska hormonskiften.

Det viktigaste är att veta att postpartumdepression går att behandla. Samtalsterapi, stöd från vården, avlastning i vardagen och ibland läkemedel kan göra stor skillnad. Ju tidigare man söker hjälp, desto snabbare brukar symtomen lätta. Det är också viktigt att våga berätta om sina känslor – tystnad gör inget bättre, men stöd kan förändra allt.

Du ska söka vård om du känner igen dig i symtomen i mer än två veckor, om oron tar över vardagen, om du inte känner någon kontakt med barnet eller om du får mörka tankar.

Att få hjälp är första steget mot att må bättre.

Almas tips

• Du är inte ensam – och det är inte ditt fel.

• Be om hjälp tidigt, även om du är osäker på om det “räcker”.

• Låt någon nära avlasta dig – återhämtning är behandling.

• Säg till om du får svåra tankar; vården tar det på största allvar.