Det finns flera sätt att föda barn, och alla är trygga alternativ beroende på situation, förlopp och medicinska behov. Den vanligaste förlossningsmetoden är en vaginal födsel, där kroppen själv arbetar genom värkarna och barnet föds genom slidan. För många sker detta spontant, men ibland behövs stöd som värkstimulerande dropp eller hinnbräckning om kroppen behöver hjälp att fortsätta framåt.

I en mindre andel av alla förlossningar används instrumentell vaginal födsel, oftast sugklocka. Detta görs när barnet behöver komma ut snabbare, exempelvis på grund av trötthet hos barnet eller om den födande är utmattad efter en lång krystfas. Sugklocka är ett säkert och välbeprövat hjälpmedel. Läkaren assisterar då genom att dra i takt med värkarna, medan du fortfarande krystar aktivt.

Kejsarsnitt är ett annat födelsesätt och kan vara planerat eller akut.

Ett planerat snitt görs när man på förhand vet att vaginal födsel inte är det bästa eller säkraste alternativet, till exempel vid sätesläge, vissa medicinska tillstånd eller svåra förlossningsrädsla.

Ett akut snitt görs under pågående förlossning när barnet eller den födande behöver hjälp snabbt — exempelvis om barnet inte mår bra, om förlossningen stannar av trots åtgärder, eller om komplikationer uppstår.

Alla födelsesätt är medicinskt trygga och utförs av team med barnmorska, läkare och narkos-/operationspersonal. Det viktigaste är att anpassa födseln efter situationen så att både du och barnet mår bra.

Att förstå alternativen kan skapa trygghet inför förlossningen — och ge en känsla av kontroll oavsett vad som händer.

Almas tips

• Det finns inget “rätt” sätt att föda — alla metoder är trygga när de används rätt.

• Fråga personalen om varför ett beslut tas — du har alltid rätt till information.

• Förlossningsplanen är ett stöd, men den får gärna vara flexibel.

• Oavsett födelsesätt har du gjort ett enormt arbete.