Det finns stunder då allt förändras, utan att världen märker det. Du ser kanske bara ett svagt streck på en teststicka, men något i dig vet – nu börjar något nytt. Ändå syns inget. Ingen annan kan se eller höra det, inte ens du. Det känns som ett hemligt mirakel, dolt mellan andetagen.

Den första tiden efter graviditetsbeskedet är ofta fylld av tyst förundran. Kroppen vet något som hjärnan knappt hinner förstå. Celler delar sig, något växer, och du blir bärare av en osynlig början. Det kan kännas både stort och overkligt – som att stå på gränsen mellan två världar.

I den här tystnaden föds en ny sorts närvaro. Du kan känna dig starkare, men också mer sårbar än någonsin. Kanske blir du rädd för att hoppas för mycket, eller känner att du borde känna “rätt” saker men inte gör det. Allt det är normalt. Det här ögonblicket handlar inte om att förstå, utan om att låta livet börja i stillhet.

Almas råd:

• Låt det få vara som det är – du behöver inte känna allt på en gång.

• Prata med kroppen som om den vore en vän. Den bär redan på allt du behöver veta.

• Skriv ner små reflektioner – inte för att minnas, utan för att möta dig själv i det som händer.

Att veta att ett liv har börjat, utan att kunna se det, är en av livets renaste former av tillit.