Ilska är en känsla många kvinnor har svårt att ge plats. Den ses ofta som något fult, okvinnligt eller hotfullt. Många lär sig tidigt att svälja sin irritation, att le istället för att säga ifrån. Men undertryckt ilska försvinner inte – den förändrar bara form. Den blir trötthet, frustration, oro eller skuld.

Att känna ilska betyder inte att du är aggressiv eller orimlig. Det betyder att du har gränser, behov och värdighet. Psykologiskt är ilska en signal – kroppens sätt att säga “hit men inte längre”. Den blir farlig först när den inte får uttryckas.

Att försonas med sin ilska handlar om att förstå vad den försöker skydda. Den pekar ofta mot något viktigt: en känsla av orättvisa, ensamhet eller överbelastning. När du vågar möta den, börjar du återta din kraft.

Almas tips:

Börja med att känna igen när ilskan kommer, innan den blir för stor. Lägg märke till vad som händer i kroppen – spänningar, puls, andning.
Skriv ner vad som väckte känslan, utan att värdera. Och om du behöver säga ifrån – gör det lugnt, men tydligt. Ilska är inte något du ska skämmas för. Den är en del av din integritet, och den hjälper dig att stå upp för det som betyder något.