När magen börjar synas förändras inte bara kroppen – också hur du blir sedd. Människor kanske ler, frågar, kommenterar eller lägger handen på din mage utan att be om lov. Plötsligt känns kroppen mindre privat. För många väcker det både stolthet och sårbarhet.

Graviditeten flyttar fokus från den egna kroppen som “min” till något gemensamt. Du bär inte längre bara dig själv – du bär ett liv, och det gör dig på något vis offentlig. För vissa känns det stärkande, som en påminnelse om kraft. För andra känns det som en förlust av integritet. Båda känslorna är sanna.

Hjärnan anpassar sig långsamt till den förändringen. Det tar tid att känna sig hemma i en kropp som inte längre följer gamla mönster. Hormoner påverkar dessutom kroppsuppfattningen: man kan känna sig tung, svullen eller främmande, samtidigt som man vet att kroppen gör något stort.

Självbilden under graviditeten är därför inte stabil – den rör sig mellan stolthet och osäkerhet, mellan jag och vi. Det är en process, inte en motsägelse.

Almas råd:

• Sätt gränser när du behöver – din kropp är fortfarande din.

• Se varje förändring som en berättelse om styrka, inte om förlust.

• Spegla dig ibland utan att värdera – bara för att möta dig själv som du är nu.

Din kropp har inte förändrats bort från dig. Den har förändrats med dig – och för livet du bär.