Under förlossningen följer barnmorskan fostrets hjärtljud för att se hur barnet mår. Hjärtljuden visar hur barnet reagerar på värkarna och hur syresättningen fungerar. Målet är att upptäcka tidigt om barnet behöver extra stöd — ofta räcker det med små justeringar för att allt ska stabiliseras igen.

Fostrets hjärtljud kan övervakas på olika sätt:

• Intermittent doppler – du lyssnas på regelbundet.

• CTG – en kurva som följs kontinuerligt.

• Intern elektrod – används ibland om registreringen behöver bli mer exakt.

Det är helt normalt att hjärtljuden varierar. Barnet reagerar på värkar, rörelse och sin egen aktivitet. Barnmorskan tittar på flera saker samtidigt: grundfrekvensen, variationerna och hur hjärtljuden ändras under värkarna.

Ibland visar hjärtljuden förändringar som behöver följas upp. Det kan handla om tillfälliga dippar som ofta är helt ofarliga. Andra gånger kan barnet visa tecken på att det har det lite kämpigare, till exempel genom avvikande grundfrekvens eller upprepade djupa dippar. Då görs stegvisa åtgärder:

• du får byta position för att öka blodflödet till livmodern

• du får vätska eller syrgas (vid behov)

• värkarna kan bromsas eller stimuleras beroende på situation

• ibland tillkallas förlossningsläkare för bedömning

De allra flesta avvikelser går tillbaka när kroppen fått lite stöd. En avvikande CTG betyder inte automatiskt att något är farligt — det betyder att vi ska vara extra uppmärksamma.

Beslut om vidare åtgärder, som sugklocka eller kejsarsnitt, tas bara om flera tecken tillsammans visar att barnet inte mår bra. Du är alltid delaktig i informationen och får veta varför något görs.

Almas tips

• Säg till om du känner dig orolig – du ska förstå vad som händer.

• Positionsändring kan göra stor skillnad för barnet.

• Fråga gärna vad kurvan visar just nu – det är helt okej.

• Avvikande hjärtljud betyder oftast att vi behöver följa dig närmare, inte att något är farligt.