Efter en vaginal förlossning är det vanligt att kroppen behöver tid att läka. Bäckenbotten har töjts, arbetat intensivt och kan kännas öm, svullen eller tyngd. Många får mindre bristningar i huden eller slemhinnorna, medan cirka en tredjedel får en större bristning som behöver sys. Oavsett grad är detta en naturlig del av många födslar — och kroppen har stark förmåga att återhämta sig.

Direkt efter förlossningen går barnmorskan eller läkaren igenom hela området noggrant för att se om något behöver sutureras. Bristningar lagas i flera lager för att återskapa stabilitet och minska risken för framtida problem. Lokalbedövning används alltid vid behov. Efteråt kan området kännas stramt, svidande eller svullet de första dagarna.

Is, värme, smärtlindring (paracetamol + ibuprofen) och avlastning vid toalettbesök kan lindra. Att sitta på en mjuk kudde, undvika att stå länge och att tömma blåsa och tarm regelbundet minskar obehaget. Det är också normalt att rodnad, ömhet och stelhet finns kvar veckor efteråt — kroppen läker i lager.

Bäckenbottenmusklerna är centrala för stabilitet, kontinens och sexuell funktion. Många märker att knipet är svagt direkt efter förlossningen, men detta förbättras successivt. En mjuk start med knipövningar efter några dagar är bra, men bara om det känns bekvämt. En fysioterapeut inom kvinnohälsa kan ge individanpassad hjälp, särskilt efter större bristningar.

Du ska söka vård om du får svår smärta, feber, illaluktande flytningar, problem med att hålla gaser eller avföring, eller om du känner att något inte står rätt till i bäckenbotten.

Återhämtningen är individuell — men med rätt stöd läker de allra flesta mycket bra.

Almas tips

• Använd smärtlindring regelbundet — läkning kräver vila.

• Knip mjukt i början; öka först när det känns bra.

• Duscha ljummet över underlivet vid toalettbesök om det svider.

• Sök fysioterapeut om du behöver mer stöd med bäckenbotten.