Det finns stunder i varje cykel när världen känns lite för hög. När ljud, röster och krav tränger sig på, och kroppen stilla viskar att den vill vara ifred. Ofta händer det dagarna innan mensen kommer. Då sjunker hormonerna, särskilt progesteron, och kroppen vänder sig inåt. Energin rör sig från aktivitet och utåtriktning till lugn och eftertanke. Det är inte flykt eller isolering — det är återhämtning.

Många känner skuld över behovet av ensamhet. Som om stillhet betyder att något är fel. Men viljan att dra sig undan är en del av kroppens naturliga rytm. Allt levande växlar mellan expansion och vila. Havet drar sig tillbaka innan varje ny våg. Så gör också du. När hormonerna förändras behöver nervsystemet trygghet och ro. Då längtar kroppen efter långsamma morgnar, tystnad och utrymme att bara få vara.

Samhället hyllar ständig prestation och närvaro, men din biologi fungerar i vågor. Ensamhet under cykeln är inte att lämna livet — det är att möta dig själv igen. I stillheten hittar kroppen balans, tankarna klarnar, och det som kändes tungt får mening.

Almas tips:

Försök se ensamheten som något heligt, inte som något du måste förklara. Skydda dina lugna dagar med samma respekt som de aktiva. Säg till andra: ”Jag behöver lite tid för mig själv” — inte ”från dig”, utan ”för mig”. När du tillåter tystnaden, hinner kroppen ikapp själen. Vila är inte motsatsen till livet. Vila är det som håller livet uppe.