Anknytning börjar redan vid födseln men fortsätter att utvecklas under de första veckorna. Den formas av närhet, trygghet och hur barnet tas om hand i vardagen. Nyfödda kommunicerar genom små signaler — blickar, gråt, kroppsspänning, rooting vid bröstet — och när du svarar på dessa bygger ni en förutsägbar relation som barnet lär sig lita på.

Hud mot hud är fortfarande centralt. Det sänker stresshormoner hos både barn och förälder, fördjupar ögonkontakt och stärker barnets förmåga att reglera sina känslor. Barn som får mycket närhet utvecklar inte “dåliga vanor” — tvärtom mognar deras nervsystem av att få vara i trygghet.

Under de första veckorna börjar barnet lära sig dina röster, din lukt och din rytm. Du lär dig tolka barnets olika sorters gråt och vad som lugnar. Anknytning handlar inte om perfekta dagar eller rätt teknik — det handlar om upprepade små stunder där barnet känner sig förstått.

Trötthet, amningsutmaningar eller ett barn som gråter mycket kan göra att anknytningen känns svår i början. Det är normalt. Anknytningen växer fram med tiden och kräver inte att allt känns härligt från start.

Almas tips

• Följ barnets signaler — de är grunden i anknytningen.

• Hud mot hud lugnar barnets nervsystem.

• Du kan inte “skämma bort” ett nyfött barn.

• Söker du anknytningsstöd är det en styrka, inte ett misslyckande.