Öppningsskedet är den del av förlossningen där livmodertappen öppnar sig så barnet kan börja tränga ner i bäckenet. Det här är ofta den längsta fasen, och för många handlar den om att hitta sitt sätt att vara i värkarna. I början kan du fortfarande prata mellan värkarna, byta positioner och kanske vila lite. Efterhand blir värkarna mer intensiva och kroppen kräver mer fokus.

Det är vanligt att vilja luta sig framåt, hålla i något, gunga med höfterna eller blunda. Många beskriver att de “går in i sig själva” och följer värkens rytm. Det är ett gott tecken på att du samarbetar med kroppen. Under tiden utsöndrar kroppen endorfiner — din egen smärtlindring — som hjälper dig att hantera intensiteten.

Barnmorskan följer hur livmodertappen förändras, hur värkarna arbetar och hur barnet rör sig neråt. Det finns ingen bestämd tidslängd för öppningsskedet. För vissa går det snabbt, för andra tar det lång tid. Båda delarna är normala. Kroppen gör ett stort jobb och den gör det i sin egen takt.

Mot slutet av öppningsskedet är det vanligt att känna tvivel eller tänka “jag klarar inte mer”. Jag kan säga som barnmorska: just den känslan brukar betyda att du snart är framme vid full öppning och att kroppen förbereder sig för nästa steg.

Under den här fasen är det viktigt att du får stöd, trygghet och möjlighet att hitta positioner som känns bra. Smärtlindring finns alltid som alternativ om du behöver det.

Almas tips

• Andas lugnt och släpp ner axlarna – det hjälper kroppen att arbeta effektivt.

• Testa olika ställningar tills du hittar det som känns bäst just nu.

• Vila mellan värkarna, även korta sekunder gör skillnad.

• Säg till när du vill ha mer stöd, närhet eller smärtlindring.