Induktion, eller igångsättning, innebär att förlossningen startas med medicinsk hjälp istället för att komma igång av sig själv. Det görs när det bedöms vara tryggare att barnet föds än att graviditeten fortsätter. Vanliga orsaker är överburenhet, högt blodtryck, diabetes, minskade fosterrörelser eller att vattnet gått utan att värkar startat.

Igångsättning sker stegvis, och vilken metod som används beror på hur redo kroppen är. För att livmoderhalsen ska kunna öppna sig behöver den först mjukna och mogna. Det kan göras med:

• Prostaglandin (tablett, gel eller inlägg) som mjukar upp livmodertappen och hjälper kroppen att komma igång.

• Ballongkateter som försiktigt öppnar livmoderhalsen mekaniskt över några timmar.

När kroppen är mer redo kan förlossningen stödjas vidare genom:

• Vattenavgång, vilket innebär att barnmorskan hjälper till så att fostervattnet släpps. Detta kan ge tydligare och mer regelbundna värkar.

• Oxytocindropp, som stimulerar livmodern att skapa kraftigare och tätare sammandragningar.

En igångsättning kan gå snabbt, men det kan också ta längre tid — ibland över ett dygn. Kroppen arbetar i sin egen takt, och det är normalt att processen sker i flera steg. Under tiden övervakas barnet och värkarna med CTG och regelbundna kontroller.

De allra flesta igångsättningar leder till vaginal förlossning. Teamet följer dig noggrant och anpassar metoderna efter hur kroppen svarar.

Almas tips

• Ta med snacks, laddare och något att fördriva tid med — igångsättning är ofta en lång process.

• Vila så mycket du kan mellan momenten.

• Fråga alltid vilket steg du befinner dig i och vad som är nästa plan.

• Be om smärtlindring tidigt om värkarna blir intensiva.