I slutet av graviditeten upplever många att tiden går långsammare. Det finns inte mycket specifik forskning just på tidsupplevelse under graviditet, men vi vet en del om hur hjärnan uppfattar tid generellt. Tidsupplevelse påverkas bland annat av variation, antal intryck och hur mycket som förändras runt oss. När mycket nytt händer, upplevs tiden ofta som snabbare. När dagarna liknar varandra, kan tiden kännas långsam.

Tidigare i graviditeten sker många tydliga förändringar – nya symtom, nya kontroller, kanske förändringar i vardagen. I slutet av graviditeten sker färre synliga förändringar. Kroppen arbetar mer “internt”: fostret är färdigutvecklat, och mycket av arbetet handlar om att bevara och avsluta. För hjärnan innebär det mindre ny information att bearbeta, vilket kan göra att dagarna upplevs som långsamma eller repetitiva.

Sömnmönster och ork förändras också i slutet av graviditeten. Forskning visar att sömnstörningar och trötthet är vanliga i tredje trimestern, och att det påverkar hur vi bearbetar information och uppmärksamhet. När vi är trötta och aktiviteten är lägre, kan tiden upplevas annorlunda – ofta långsammare.

Att graviditeten känns “lång” i slutet är alltså en kombination av mindre variation, förändrade sömnmönster och att kroppen befinner sig i ett lugnare, avslutande tempo. Det säger inget om graviditetens kvalitet eller förlopp – det handlar om hur hjärnan registrerar väntan.

Almas tips 🌿

• Tidsupplevelsen påverkas ofta mer av hur dagarna ser ut än av antalet veckor.

• I slutet av graviditeten sker färre synliga förändringar, vilket kan få tiden att kännas långsam.

• Trötthet och störd sömn kan göra att dagarna flyter ihop – det är vanligt i tredje trimestern.

• Att väntan känns lång är inte i sig ett tecken på att något är fel.