Efter perioder av starka känslor, förändringar eller kamp kan stillheten kännas nästan hotfull. När allt plötsligt lugnar sig, uppstår en märklig rastlöshet – som om kroppen inte vet hur man lever utan dramatik. Det kan kännas som tomhet, men egentligen är det något annat: ett nytt slags rum som ännu inte fått mening.

Det här är vanligt. Hjärnan vänjer sig vid tempo, oro och stimulans. Den får små dopaminkickar av händelser, samtal, problem att lösa. När allt blir tyst, försöker den skapa nytt “brus” för att känna sig levande. Men under tystnaden finns något större – möjligheten att lära känna dig själv på ett djupare plan.

Att tåla lugnet är en form av mognad. Det är då du börjar höra de mjuka rösterna inom dig – de som tystas när allt går fort. Det är också då du kan börja vila på riktigt, inte bara återhämta dig. Men stillhet är en färdighet. Den kräver övning, tålamod och ibland mod.

Almas tips:

Tystnaden vill inte skrämma dig – den vill möta dig.
Prova att låta stunder utan ljud och aktivitet få finnas. Andas, sitt still, lyssna. Låt tankarna komma och gå. Du behöver inte “göra” något med lugnet – bara låta det få finnas.
Efter ett tag börjar du känna att tystnaden inte är tom. Den är full av liv, bara stillare än förut.