Ibland rullar livet på utan att något egentligen är fel – men det känns ändå som att något saknas. Du går upp, gör det du ska, checkar av listor och tar hand om andra, men inuti känns det stilla, nästan tomt. Som att du fungerar – men inte riktigt lever.

Det här är vanligare än du tror. Många kvinnor beskriver en liknande känsla under de mest stabila åren i livet. Allt ser rätt ut på ytan, men den inre rösten viskar: “Var är jag i allt det här?” Psykologiskt handlar det ofta om att vår hjärna och kropp anpassar sig till rutiner så effektivt att närvaron försvinner. Vi går på autopilot.

Att fungera är inte dåligt – det är ett sätt för kroppen att skapa trygghet. Men när fungerandet blir det enda, stängs livets färger ute. Du känner mindre glädje, mindre lust, mindre nyfikenhet. Det är ett tecken på att du längtar efter att återvända till dig själv, inte till ett nytt liv – utan till ditt liv.

Almas tips:

Du behöver inte vända upp och ner på allt för att känna dig levande. Börja i det lilla. Gör något långsamt. Ta en promenad utan syfte, stäng av telefonen en stund, lyssna på kroppen utan att döma. Livet återvänder ofta i det stilla – inte i det du presterar, utan i det du tillåter dig att känna.
Att leva handlar inte om att hinna mer, utan om att vara där du redan är.