Det är en fråga nästan alla ställer sig någon gång: är min kropp normal? Den ser inte ut som på bilderna, inte som mina vänner, inte som jag trodde att den skulle. Men sanningen är att det inte finns en enda kropp som är “normal” – bara kroppar som är olika.

Under tonåren skiljer sig utvecklingen enormt. Vissa växer snabbt, andra långsamt. Någon får mens tidigt, en annan sent. Bröst, höfter, hårväxt, längd och vikt följer sin egen takt. Allt det är normalt, även om du ibland känner dig annorlunda.

Det som spelar roll är inte hur kroppen ser ut, utan hur den mår. Äter du, sover du, orkar du, skrattar du, rör du dig? Det är tecknen på en kropp som fungerar.

Om du jämför dig mycket på sociala medier är det lätt att glömma att nästan allt du ser är filtrerat. Ingen kropp ser ut så där i verkligheten hela tiden – inte ens de som lägger upp bilderna.

Om du någon gång börjar känna att kroppen är något du måste kontrollera eller skämmas för, är det viktigt att prata med någon vuxen. Kroppen är inte ett projekt – den är din följeslagare i livet.

Almas tips:

Säg något snällt till din kropp varje dag, även om det känns ovant. Tacka benen för att de bär dig, magen för att den låter dig känna fjärilar, armarna för att de kramar. Normal är inte ett utseende – det är att vara levande, föränderlig och verklig. Du är allt det.