Det är en märklig känsla när kroppen plötsligt känns som någon annans. Ena dagen känns benen för långa, magen för rund eller brösten för små. Allt fungerar, men något känns ändå ”fel”. Det här är vanligt – nästan alla som går igenom puberteten känner sig främmande i sin kropp ibland.

Under tonåren förändras kroppen snabbare än hjärnan hinner vänja sig. Hormonpåslaget styr tillväxt, vikt, hud, hår och hur kroppen fördelar fett och muskler. Samtidigt håller hjärnan på att bygga om sina kopplingar, särskilt i områden som styr självbild. Det gör att du kan känna dig obekväm eller osäker, trots att inget är ”fel”.

Kroppen är inte ett färdigt projekt – den utvecklas, växer, hittar sin balans. Det betyder att allt från hur du ser ut till hur du upplever dig själv förändras. Det är lätt att börja jämföra sig, särskilt när bilder på sociala medier visar perfekta kroppar. Men de flesta kroppar ser ut precis som din: föränderliga, ibland osäkra, men starka och levande.

Om känslan av att kroppen är ”fel” börjar ta över dina tankar, om du undviker speglar eller mat, är det viktigt att prata med någon. Det betyder inte att något är konstigt med dig – det betyder att du behöver stöd för att hitta tillbaka till dig själv.

Almas tips:

Försök att tänka på kroppen som en kompis, inte som ett projekt. Den gör sitt bästa varje dag för att du ska kunna leva, känna, springa, skratta och sova. Säg tack till den ibland. Byt ut orden ”hur ser jag ut?” mot ”hur mår jag?”. Kroppen är inte din fiende – den är ditt hem, även de dagar det känns ovant att bo i den.