Det finns dagar då världen känns som för nära huden. Ljuden blir starkare, känslorna större, och tålamodet tunnare. Inget har egentligen förändrats – men du upplever allt intensivare. Det är ofta under andra halvan av cykeln, när progesteron stiger och serotonin förändras. Hjärnan blir mer mottaglig, och du känner livet i sin fulla kraft.

Det kan kännas obekvämt, men det är inte fel. Känslighet är inte ett tecken på svaghet, det är kroppens sätt att kommunicera. Den visar dig vad du behöver – mindre stress, mer vila, färre intryck. Om du försöker trycka undan den känslan, växer den.

När du istället accepterar den, minskar trycket. Du får chans att se vad som egentligen stör: är det trötthet, oro, eller bara överstimulering? Den här fasen gör dig uppmärksam. Det är din biologiska pausknapp – en signal att sakta ner innan du går sönder.

Att ta känsligheten på allvar är en form av självrespekt. När du sänker tempot och lyssnar, hittar du tillbaka till balansen.

Almas tips:

När allt känns mycket – skala bort det onödiga. Låt mobilen vila, tänd ett ljus, ät långsamt. Känslighet är din kropps sätt att skydda dig, inte stjälpa dig. Den säger: ”Du har känt nog nu.” Lyssna på den rösten. Den leder dig alltid tillbaka till lugnet.