Ja, det är helt normalt. Under tonåren förändras både kroppen och hjärnan, och du håller på att bli mer självständig. Det kan göra att du känner ett större behov av eget utrymme och att du ibland blir irriterad på familjen – även om du egentligen tycker om dem.

När hjärnans delar som styr identitet och känslor utvecklas blir du mer medveten om dig själv. Du börjar tänka mer på vem du är, vad du vill och hur du vill ha det. Samtidigt kan familjen fortfarande behandla dig som “barnet i huset”, och den kollisionen kan kännas frustrerande.

Att vilja vara ifred betyder inte att du är otacksam eller ovanlig. Det betyder att du växer. Du har rätt att behöva egen tid, men det kan hjälpa att visa det på ett schysst sätt. Säg till exempel: “Jag behöver vara själv en stund” eller “Kan vi prata lite senare?”. Då blir det lättare för andra att förstå dig.

Tips från Alma:

• Fundera på vad som brukar göra dig mest irriterad – är det ljud, frågor eller stök?

• Försök skapa en plats eller stund varje dag där du får vara i fred.

• Kom ihåg att du kan behöva avstånd och ändå älska din familj. Det ena utesluter inte det andra.