Varför känns det som att jag både hittar hem och tappar bort mig själv?

Hur vet man om man är redo – eller om man bara blir det längs vägen?

Varför känns framtiden både närmare och mer avlägsen än någonsin?

Hur pratar man om något som ingen ännu kan se?

Hur kan något så vanligt kännas så stort?

Hur kan något så litet redan förändra allt jag tror på?

Varför känns världen plötsligt både större och tystare?

Hur känns det att veta att ett liv har börjat – fast jag inte kan se det än?

Varför känns det som att tiden både står still och rusar fram?

Hur förändras min självbild när kroppen blir synlig för andra?